Helvetesresan

För att göra första delen av historien kort, så har jag och mina kompanjoner under ett par år besökt en sjö mitt ute i skogen, och fisket där är riktigt, RIKTIGT lovande.

Under sommaren och hösten har möjligheten att dra en kanot till sjön diskuterats. Gångtiden till sjön utan kanot är väl ungefär en kvart, inte så värst långt med andra ord. Problemet är bara terrängen. Man kan välja mellan:

• ett bergigt kalhygge som närmast kan liknas med en mini-mini-bergskedja.
• eller så väljer man vägen genom skogen, som är snårigt och jävligt.

När vi till slut hade fixat kanot och paddel, spänt fast kanoten på kärran och åkt.. Så valde vi alternativ nr 2, den snåriga vägen (enligt våra beräkningar skulle den vägen vara lite kortare).

”GRYMT!” tänkte vi, ”det finns säkert en stig eller något”. Fanns det en stig? Nja. Det fanns en slaskig bäck som vi kunde gå i. Det var som sagt snårigt, riktigt tråkig terräng att dra en kanot i, och bara allmänt jobbigt.

 

Efter 45 minuters dragande/bärande ser vi till slut vattnet som glimrar bakom träden och en riktigt skön känsla infinner sig. När vi till slut knuffar ut kanoten och glider fram över sjön så känns ”promenaden” helt underbar.

Då vi tidigare bara kunnat stå på två stenar runt hela sjön, så var friheten nu total och vi visste egentligen inte vart vi skulle börja fiska. Provade alla ställen vi kom åt och det slutade med 2 små snipor och 2 abborrar på 800g och 700g.

Efter premiärturen så har det blivit två besök till, och totalt har det blivit 8 gäddor och 3 abborrar på dessa tre turer, samt några tappade fiskar. Antal fisk kanske inte imponerar, men då vi aldrig får abborre under halvkilot så känns det ändå kanon att kanoten ligger i. Lägg där till vetskapen om att det finns riktigt stora gäddor, så känns det ännu bättre. Sjön är inte stor alls, 300 x 150 meter ungefär. Storgäddan är nära .